Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— vaknande fantasi, drömmar om makt, glömska,
allting utom roterande tvättmaskiner och manglar,
surrande vridmaskiner, vita spetsunderkläder och
lärft-byxor fräsande och rykande under mitt strykjärn.
Så är det alltid. John Finkelman begagnar sig av
människornas svaghet, olycka och dödströtthet. Han.
är den lättaste vägen bort från alltsammans. Men
han ljuger hela tiden. Han erbjuder kroppen falsk
styrka, själen falsk lyftning, kommer tingen att synas
vad de icke äro och ofantligt vackrare än de i själva
verket äro.
Men det får inte glömmas att John Finkelnian
uppträder i mycket skiftande gestalter. Det är icke
endast svagheten och tröttheten han begagnar sig av,
lika ofta är det den alltför stora styrkan, den
översvallande livskraften eller sysslolöshetens enformighet.
Han kan ta en man under armen i vilken
sinnesstämning han än befinner sig, han kastar sitt nät av
lockelser över alla människor. Han byter ut gamla
lampor mot nya, verklighetens vadmal mot
illusionens glitterväv och till sist lurar alla som umgås med
honom.
Jag drack mig i alla fall inte rusig av den enkla
anledningen att det var en och en halv mil till närmaste
krog och att lockelsen denna gång icke var så stark i
mina öron. Annars hade jag nog gått tio gånger den
vägsträckan. Hade krogen legat just om hörnet,
skulle jag ha berusat mig. Men nu sträckte jag på
min enda fridag ut mig i skuggan och slöade över en
söndagstidning, tills jag föll i sömn.
Ehuru jag sålunda inte föll för John Finkelmans
frestelse under den tid jag arbetade vid tvättinrätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
