Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Efter tvättinrättningen hjälpte min syster och
hennes man mig i väg till Klondyke. Det var under den
första guldrusningen till dessa trakter om hösten 1897.
Jag var tjuguett år gammal och i ypperlig fysisk
kondition. Jag kommer ihåg hur jag under den tjuguåtta
mil långa färden över Chilkoot från Dyea till Lake
Linderman tröttade ut till och med indianerna i att
bära packning. Sista passet var tre mil och jag gick
det fram och tillbaka fyra gånger på samma dag med
en börda av etthundrafemtio skålpund vid varje färd
tillbaka, det vill säga, jag gick sammanlagt tjugufyra
mil och halva vägen under en börda av
etthundrafemtio skålpund.
Ja, jag hade uppgivit varje tanke på att göra karriär
och var åter ute på äventyrsstigen för att söka lyckan.
Och naturligtvis mötte jag John Finkelman. Här
färdades de grovhuggna männen igen, fribytare och
äventyrare, och de brydde sig inte så värst
mycket om hunger, bara de hade whisky. Whiskyn
flödade bredvid vägen, medan matknytet låg gömt och
orört.
Till all lycka voro de tre männen jag hade i
sällskap inga drinkare. Därför drack inte heller jag
annat än undantagsvis och ytterst sällan. Jag hadc en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0167.html
