Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOTREDJE KAPITLET.
Jag for till Australien för att lägga mig på ett
sjukhus och bli hoplappad igen, varefter jag ämnade
fortsätta min resa. Och under de långa veckor jag låg
på sjukhuset saknade jag aldrig ett ögonblick
alhokolen — jag hade icke den minsta tanke ditåt. Jag
visste att tanken skulle komma igen, bara jag väl var
på fötterna. Men när jag kom så långt, var jag ännu
icke botad från mina värsta åkommor. Jag hade
fortfarande Naamans silverhud. Den egendomliga
solsjukan, som de australiska läkarna icke kunde få
bukt med, slet fortfarande i mina bindvävnader. Jag
hade ännu malaria, som när jag minst anade det
kastade mig på sjukbädden igen i yrsel och
frosskakningar.
Jag övergav därför resan med Snark och uppsökte
ett svalare klimat. Samma dag jag kom ut från
sjukhuset började jag dricka igen som en helt naturlig
sak. Jag drack vin till måltiderna, cocktails före
dem. Jag drack whiskygrogg, när någon som jag
var tillsammans med brukade dricka sådant. Jag
var så fullkomligt herre över John Finkelman att jag
kunde vara tillsammans med honom eller låta honom
gå alldeles som jag behagade, och som jag gjort i hela
mitt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0211.html
