Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade han när Bob som så hårdhänt kastats ut ur sina egna
självsvåldiga tankebanor gjorde ett ryck och störtade iväg.
Ett halvt dussin gånger höggs sporrarna in i honom. Ljusan
Dag kunde sen mer i lugn och ro uppleva den vansinniga
och underbara ritten. Efter några kilometer när Bob inte längre
blev straffad lugnade han ned sig och övergick i snabbt trav.
Wolf som flåsade bakom dem började hinna ifatt dem och
allting gick utmärkt.
— Jag ska lära dig lite om det här snurrandet min vän,
sa Ljusan Dag just som Bob åter kastade.
Han gjorde det mitt i en galopp, tvärstannade genom att
köra alla fyra benen ner i marken. Ljusan Dag klamrade sig
fast med armarna om hans hals och i samma ögonblick lyfte
Bob framhovarna från marken och snurrade runt på
bakbenen. Det var bara en verkligt skicklig ryttare som kunde hålla
sig i sadeln och endast med svårighet höll sig Ljusan Dag kvar.
När han åter hade kunnat nå balansen skenade Bob i full fart
tillbaka samma väg han kommit och Wolf hade fått ta ett
språng in i buskarna undan honom.
— Som du vill, muttrade Ljusan Dag och högg sporrarna
i honom gång på gång. Vill du återvända, så nog ska du få
göra det tills du är dödligt trött på det.
När Bob efter en stund försökte minska den vansinniga
takten högg sporrarna in i honom med oförminskad styrka och
tvingade till nya ansträngningar. Och när Ljusan Dag till sist
ansåg att hästen hade fått nog, vände han honom hastigt och
fick honom att åter följa vägen i kort galopp. Efter en stund
höll han in hästen för att se efter om han andades för hårt.
Efter att ha stått stilla någon minut vände Bob på huvudet och
stötte nosen mot sin ryttares stigbyglar på ett spjuveraktigt och
otåligt sätt, som om han hade velat säga att det var på tiden
att man fortsatte.
— Nämen banne mig, sa Ljusan Dag. Ingen illvilja, inget
agg efter allt du fått vara med om. Du går då inte av för
hackor, du Bob.
Återigen vaggades Ljusan Dag in i en falsk säkerhet.
Under en halvtimme var Bob allt vad man kunde önska sig av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
