Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den protestantiska koralen såsom inspirerad tondikt. 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela musiken, kan man väl förstå, att penningarna äro tämligen
illa använda. Nej, bort med motetter utom vid högtider
och fram med koralen, den äkta, utan gammal försoffande
tyngd, så kan församlingen få höra, huru det skall
vara, uppmuntras till kyrkobesök samt odla sitt skönhetssinne.
Härför är den enstämmiga välöfvade och valda koral-
och mässkören icke blott tillräcklig, utan den enda
lämpliga och som hvarje församling godt kan komma ut
med. Den är äfven, kulturellt sedt, fullkomligt oumbärlig.
Angående sättet att upprätta och inöfva sådana körer, på
hvilka alla reformmöjligheter i sista hand bero, här några ord.
Man skall vara en ohjälplig, af fördomar fången optimist,
om man trodde, att god kyrkosång vinnes utan arbete och
sträfvan. Nej, för det första ett årligt anslag, därpå ett
godt urval af röster, helst flickor i yngre år, sedan inöfning
af sångerna. Den kan ske efter noter eller efter gehör eller
på båda sätten. Nu först gör man erfarenheter, som fullkomligt
vederlägga alla lösa antaganden om möjligheten af
en oöfvad kyrkosång. Hvaruti visar sig detta?
1:o. I fullkomlig okunnighet i sångens enklaste element:
andhämtning, tonbildning, frasering, nyans; de sjunga som
andra församlingsbor, d. v. s. tiga eller mumla. Har man
genom energiskt bedrifven öfning kunnat bibringa något af
allt detta, hvilket sedan brukar af disciplarna glömmas, så
fattas vanligen 2:o accent och textuttal; härför erfordras nya
kraftiga bemödanden; vidare fordras 3:o uttryck och mening,
så att man sjunger som det anstår erfarna kristna, utan pjoller.
Under allt detta: en ofelbar renhet, så att t. ex. durtersen får
sitt rätta antal sväfningar, så att den stämmer med orgeln.
Ändtligen 4:o precision i takten (lång och kort not) utan
släpning, dock med vissa calandoställen. Organistens ackompanjemang
väl nyanseradt, men äfven ibland med fullt
verk. Vid svag orgel sjunger koralkören fortfarande tydligt,
ej för svagt, och med tillräcklig andedräkt. Nyanserna:
crescendo i stigande melodi, diminuendo i fallande.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
