- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
200

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt världsväldes pomp och ståt. Allt omkring mig var
ädla syften och hjältemodiga ansträngningar, och mina
dagar och nätter voro solsken och stjärnljus, eld och
dagg, och inför mina ögon flammade och strålade
alltjämt den Heliga Gral, Kristi egen Gral, den varmt
humana, länge lidande och misshandlade, men som till sist
ändå skulle kunna återerövras och räddas.

Och jag, stackars dåre, trodde att allt detta endast var
en försmak av de livsnjutningar jag skulle finna högre
upp i samhället. Jag hade förlorat många illusioner
sedan den tiden jag läste gottköpsromaner på landet i
Californien. Det stod skrivet i stjärnorna att jag skulle
förlora många av de illusioner jag ännu hade kvar.

Jag gjorde lycka som hjärnhandlare. Samhället
öppnade sina portar för mig. Jag steg direkt in i
praktvåningen, och min besvikelse växte hastigt. Jag satt till
bords med samhällets herrar och med hustrurna och
döttrarna till samhällets herrar. Damerna voro vackert
klädda, det medger jag, men till min naiva förvåning
upptäckte jag att de voro av samma lera som alla de
andra kvinnorna som jag hade känt där nere i källaren,
»överstens dam och Judy 0’Grady voro systrar under
skinnet» — och klänningarna.

Men det var icke så mycket detta som deras
materialism som stötte mig för huvudet. Det är sant, dessa
vackert klädda sköna damer jollrade om små ljuva ideal
och älsklig liten moral, men trots deras prat var
grundtonen i det liv de levde materialistiskt. Och de voro så
sentimentalt själviska! De hälple till och med alla små
söta välgörenhetsverk och talade om det för en, medan
den mat de åto och de vackra kläder de buro alltid köpts
för utdelningar befläckade med blodet av barnarbete och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:45:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljrevolutn/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free