Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åkomma, som våren skulle hela lika lätt som
den helade så många andra åkommor. Han
skulle nog få leva ännu några år ...
Leva ...? Ibland hade han skrattat bittert
åt det ordet och hånat det liv han förde.
Leva hade för honom varit ungefär
detsamma som att fara illa, frysa och svälta. Så
långt han mindes tillbaka hade han icke fått
se något annat av livet än svett och möda. Hans
liv hade varit en ändlös kedja av mörka och
gråa dagar. En trist vårdag med dimmor och
frost, som skoningslöst dödat det bästa inom
honom. Hans liv hade gått fram över gäckade
förhoppningar och grusade luftslott. Allt vad
han tagit sig för med hade gått om intet, det
han tänkt hade han icke kunnat fullborda, och
de drömmar han drömt om morgnarna hade
han måst gravsätta mot aftonen.
Och framtiden — vad har den att bjuda?
Detsamma som det gångna och ingenting annat,
bara elände och svett, svett och möda i långa
banor ... Smideshantlangare var han nu vid
tjugofyra års ålder och något annat skulle han
icke kunna bli. Jo något, då han blivit äldre
än han nu var och sedan all kraft blivit kramad
ur honom skulle han på nåder få en sovplats
och en beta bröd på ett fattighus ...
»Simon släggare» ett fattighushjon! mer
värdelös än skrotbiten där, sade han för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
