Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick ju icke han. En gång i tiden hade även han
varit delägare i det, men inte nu längre. Luften
och solen, vattnet och färgerna över världen
voro icke till för honom.
Då han tänkte detta kände han något vått
i ögonen och med avigsidan av sin feberfuktiga
hand torkade han bort en tår som rullade
nedför hans fårade kinder. Så lämnade han
broräcket med en tung suck och gick uppåt
Fleminggatan. Tungt var det att gå, lungorna
värkte och benen sviktade.
Å, herre gud, att lämna detta för att dö
och inte veta vad som blir av en, tänkte han
då han gick gatan fram.
Nu ville han inte dö, utan leva och se det
vackra livet som han tyckte sig icke ha rätt
till förr än just nu i dag. Vad gjorde väl svält
och umbäranden bara han ännu någon tid finge
se solen och himlen så vackert som han sett
det i dag.
Äntligen nådde han fram till verkstaden.
Hostande fick han av sig rocken och gick fram
till ässjan för att göra upp fyr.
Kamraterna märkte att Simon var mera
tystlåten än annars och en av dem frågte hur det
var fatt.
— Åjo, det går väl an, svarade Simon, en
dör väl snart och väl är det, för då slipper en väl
det här eländet. Han försökte lägga samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
