Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gatan var mörk och trång och endast några
få människor voro synliga.
Då de hade hunnit ned ett stycke, saktade
hon plötsligt sin gång. Sven visste icke riktigt
om han inte även skulle sakta sina steg.
När allt kom omkring, så kanske det inte
var Maria, och då tyckte han att det skulle
vara obehagligt att antasta en främmande person.
Men så tog han mod till sig, och med några
raska steg var han fatt henne.
Det var mitt under en lykta.
— God dag, Maria, sade han och hälsade,
känner du igen mig?
Hon såg på honom.
— Jo, är det inte Sven? sade hon och
räckte honom handen.
En stund stodo de och tittade på varandra
utan att säga något.
Sven tänkte: Ja, vad skall jag nu säga?
Skall jag tala om våra barndomsminnen. Men
nu då han stod framför henne, kom han rakt
inte ihåg något som var värt att tala om.
För att ändå säga något utbrast han:
— Vad du är fin, Maria!
— Ja, här i stan lär man sig vara fint klädd,
sade hon.
— Vad gör du för övrigt? frågade Sven.
— Jag är modist, sade Maria.
Ja, så visste inte Sven vad han skulle säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
