Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så började hon smeka honom vänligt, men
han drog sig undan som om han varit rädd
för henne.
— Du är dum, sade hon då och började
kläda på sig.
Sven hade vänt ryggen till, ty det äcklade
honom allt vad han varit med om. Han kände
sig oren ända in i själen.
— Har du några pengar? sade Maria då
hon var färdigklädd.
— Ja, sade Sven och lade upp på bordet
de pengar han hade i fickan. Det var sex kronor
och några kopparslantar.
— Är det allt vad du har råd med? sade
Maria och betraktade honom misstänksamt, som
om hon varit rädd att han skulle lura henne.
— Ja, sade Sven, det är allt.
— Ja, det är inte mycket, men för gammal
bekantskaps skull, så ...
Nu hade hon fått hatten på sig, var färdig,
och brådskande skyndade hon sig utom dörren.
Då Sven blev ensam, sjönk han ned på
en stol och började gråta. Det var så tungt
och bittert allting, tyckte han. Inga vänner hade
han och ingen som han kunde hålla av.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
