Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en af dessa pelare stod en man, som foga
liknade den omgifvande mängden. Hans ansigte bar
ej den slaviska familjens prägel, och hans uttryck
och hållning påminde om en ek ibland en samling
krypväxter.
Det var general Radzivil.
Han samtalade sakta och allvarsamt med
friherrinnan Delvi, som han nyss hade fört i polonäsen,
och hvars sköna ansigte denna afton syntes blekt under
juvelerna, som gnistrade i de mörka lockarne.
De tycktes vara mycket fördjupade i det som de
talade om, hvilket ej måtte ha varit något vanligt
samtalsämne. På en gång afbröts dock deras
konversation geaom en tredje person.
Denne tredje var kejsaren.
Vid hans annalkande hade massan dragit sig
undan och en halfcirkel af hofmän hade bildat sig på
ett vördnadsfullt afstånd omkring den plats, der han
hade stannat, och mönstrade nu med afundsjuka
blickar de två personer, som åtnjöto äran af att få tala
med kejsaren.
— Madame, — sade Alexander, — huru finner
ni festen i afton?
— Sire, den är lysande. Dekorationerna lemna
ingenting öfrigt att önska.
— Nå, an samlingen, är den äfven i eder smak,
madame ?
— Samlingen, Sire, består af ett litet antal af
edert folk, som tränges om att få betyga kejsaren sin
vördnad och kärlek.
Kejsaren smålog och vände sig till Radzivil. —
Ni, general, — sade han, — är naturligtvis af samma
tanke som friherrinnan Delvi
— Om förlåtelse, Sire, jag skulle vilja bifoga
något till friherrinnans sista yttrande.
— Hvad skulle det kunna vara?
— Jo, att samlingen här äfven tränges om att få
betyga er sin lydnad.
Alexander skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
