Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastar sig ned i den ena länstolen, den till höger; stönar
sakta, ansiktet dolt av armarna som vila på bordet. Så
tystnad. Plötsligt halvt upprest men med hfinderna
krampaktigt om armstöden — flämtar fram, knappt hörbart
Nu kommer någoni
I detsamma öppnas vänstra fonddörren och han ser en
gnmmal herre stiga in, hållande etl ljus i ena handen, med
den andra skyddande lågan mol luftdraget.
Jag visste det, visste det.
Sjunker tillbaka i stolen ... som förlamad.
Under hela samtalet, rättare sagt den länga monologen,
sitter han orörlig, ögonet^ halvslutna — dock undgår dem
intet. Hösten en sovandes de få gånger han mumlar några
ord.
SCHOPENHAUER
d. v. s. Arthur sjfilv som sjuttiåring, stånger dörren
omsorgsfullt. Gestalten nästan oförändrad, huvudet likasom
större: ett sällsynt imposant gubbhuvud. Häret slär som
en vil sky ul vid tinningarna och upp mol hjässan där det
dragit sig bakät och glesnat ovan den mäktiga pannan.
Korta, krusiga pollsonger, vita även de. Ansiktet har djupa
rynkor och veck, läpparna ha förlängts och förtunnats,
men blicken lyser av eld som förut, »fosforescerar av själ».
Stegen ljudlösa. An talar han vemodigt stilla, än ytterst
livligt, ofta med dystert allvar, slundom gäckande och vassl.
Dräkten prudentlig, av precis samma snitt och färg som i
ungdomen.
Efter att ha ställt ljuset pä bordskivan slir han sig
bekvämt ned i länstolen mittemot Arthur, Frågar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
