Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. Ett långt kapitel som handlar om allt möjligt från Gustav II Adolf till salta Västeråsgurkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poliskonstaplar, glädjemadammer, judar, frimicklar och
Mikael Habstadius.
Den östra strandens backar däremot kallades Villorna;
där bodde Moje Kessler, gubben Juliander, borgmästarn och
alla stadens andra större skojare.
Men slätten kring ån, torgen, parkerna och kajerna
kallades Stenriket, ty där var allting sten och asfalt; där bodde
advokaten Pilo och herr Kruckman.
De höga bergen voro på framsidan vackra och på
baksidan värdefulla — vilket annars plägar kunna sägas om
få saker här på jorden och om intet annat i detta samhälle
— de voro nämligen fulla av malm, och där lågo stora
gruvor och bruk, bland vilka baron von Kahges var ett,
och på slätten lågo röda bondbyar med gamla vita
stenkyrkor, myndiga kommunalnämndsordförande, feta prostar
och magra komministrar.
Från bruken löpte järnvägsspår in till stadens hamn, och
där tippades malmen från höga bryggor ner i
jättelastångarnas djup, under ett dån och rassel, som förnams över hela
stån och blandades med surret och slamret från fabrikerna,
vilkas långa och magra skorstenar blåste ut rök, i vars mitt
solen glödde som en eldkvast.
Fordom hade staden varit bebodd av fiskare, som bildade
den så kallade fiskaradeln och vilka hade dvalts i långa
rader av röda kokhus och gråa bodar, och de hade varit
behärskade av ett dansande, sjungande och supande släkte
ämbetsmän, som voro de kungliga svenskarna, och som bott
i vita eller gula små trähus; men nu voro deras hus brända,
deras kryddgårdar utblommade, deras ben stela, deras sång
tystnad, deras fylla dille, deras släkte utgånget, deras tid
förbi.
Under deras glada regemente hade allt varit fest och glam
och släktsämja i staden; men nu var den kluven i två halvor,
som lågo i bitter strid.
22. — Nordström, Landsorts-bohème,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
