Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han tillhör den ungsocialistiska rörelsen. Skall
en statens tjänsteman ha rätt att så mycket han
behagar motarbeta allt vad religion, moral och
fosterland heter? Hur är det möjligt, att
läroverksmyndigheterna tolerera något sådant av en
ungdomens uppfostrare? Vi kunna icke tillåta det,
och i nödfall komma vi att taga våra barn ur
skolan.
Rättänkande föräldrar.
Denna grova salut fingo Borgestadsborna i sig,
när de på morgonen öppnade sitt blad. Egentligen
var den ju något för grov, men den mottogs
med åsyftad verkan av de flesta. Otto Berntsson
läste den en smula häpen. Han hade egentligen
inte tänkt sig att behöva kämpa med sådana
vapen.
Men så mycket bättre, tänkte han, vill de
göra sig absolut löjliga, så gärna för mig.
Den förste han mötte när han kom till
skolan den dagen var lektor Lyckstadius.
— Värderade herr broder, sade lektorn, jag
finner av avisorna att du, en annan S:t Göran, ridit
till storms mot humbugens drake. Jag måste säga
dig att det smärtar mig i hög grad, mindre för
din egen skull, ty man bör aldrig göra en person
till sin ovän genom att hindra honom från att
göra sig olycklig, än därför att du nu utan
ringaste tvivel har spelat segern i händerna på dina
motståndare. Just nu hade Borgestads-Posten berömt
majoren och kammarherrn och Hilarius för deras
oegennytta i så hög grad, att det började vända sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
