Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personlig öfvertygelse, värme och innerlighet, af rikedom på
fängslande idéer och af en djuphet i tankegång, en förmåga att
»utpeka och tillspetsa problemställningarne» (Herrlin), som verkar
medryckande. Tack vare en viss genialisk instinkt lyckas han
ofta i ett enda grepp träffa sakens kärna, »hufvudet på spiken».
Och, med den liflighet, den orientaliskt-romanska, för att icke
säga romantiska läggning, som är honom egen, växa idéerna
raskt ut till hela system. Med vaken blick för naturen, för det
väsentliga och karaktäristiska i naturens lif, men äfven för
skenbart obetydliga detaljer förenar han en sällsynt talang att kunna
uppspåra analogier i de mest skilda företeelser. Och att på
denna väg fullfölja en idé till allmängiltig princip blir för honom
hardt när en lifsfråga: lagbundenheten i naturen, enhetstanken i
universum framstår som den högsta biologiska grundsanningen,
och vetenskapens förnämsta uppgift att med positiva fakta
klargöra den samma[1]. Med en energi af stål, ett tålamod utan
gräns söker Lombroso att ur alla vetandets gömslen samla stöd
för sina fundamentala grundsatser: alla tiders och folks historia
konst, litteratur, sägner och ordspråk, lefnadsvanor och religiösa
uppfattning, statistik etc. fogas under dessa idéers tecken till
länkar i den stora beviskedjan. Att den originelle »samlaren»
härvidlag mången gång tar miste och låter sin lifliga fantasi
blunda för bristerna i slutledningens stränga logik, kan icke
väcka förvåning. Han tycks ej ha tid att låta sina rön mogna
under skygd af en återhållande sträng själfkritik: den
vetenskapliga bryggan emellan hans idéer och det hardt när
obegränsade materialet visar sig icke heller alltid äga full bärkraft.
Risken för fel och öfverdrifter var dock ej större, än att de så
småningom rättades af honom själf eller af andra. I full
öfverensstämmelse med lagen för öfverdrifternas styrka hade de i
alla fall det goda med sig, att de ej voro »tråkiga»,
hänsynsfulla eller indifferenta, ägnade att låta tankarna drunkna vare
sig i glömska eller i »sansade reformer»[2]. Utan hänsyn till
personliga fördelar, till »anarkistens dolk eller polismannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
