Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid handen, så möter oss här en analogi i bristande utveckling
af de specifikt nervösa elementen i hjärnbarken, celler och
märgskidor, som helt visst ej beror på en tillfällighet utan tvärtom
ställer dessa olika individer i en bestämd anatomisk och
psyko-genetisk paralellism, — i full öfverensstämmelse med Lombrosos
karaktäristik af brottslingen såsom en imbecill, en kretin i
moraliskt hänseende.
Skulle det nu visa sig, att hjärnans mikroskopiska struktur
hos förbrytare konstant erbjuder dylika embryonala bakslag i
utveckling, så äro vi på väg att finna icke blott den cerebrala
grunden till brottslingens psykologi utan ock de »moralitetshärdar»
i vår hjärna, som under normala förhållanden fungera såsom
etiska hämningscentra, med uppgift att reglera »die
Coordinationen der Willenshandiungen zu einer den Lebensbedingungen
entsprechenden Lebensführung» (Kurella), eller — med andra
ord — »åvägabringa den sunda kompromissen emellan
förståndets hämmande inflytelser och känslolifvets omedelbara kraf»
(Gadelius). Vi äro då ej heller så långt aflägsna från att kunna
»von einer Karte der Hirnoberfläche die sociale Veranlagung
ablesen» (Kurella). Men äfven om det kausala sammanhanget
skulle vara funnet emellan brottslingspsyken och abnormiteter i
hjärnans utveckling och byggnad, så utesluter detta ej värdet af
de talrika yttre degenerationstecknen hos förbrytaren, som för
Lombrosos skarpt iakttagande och generaliserande blick vuxit
samman till en s. k. typ, brottslingstypen, ny inom vetenskapen
men redan länge känd såväl inom litteraturens[1] som de bildande
konsternas historia[2].
Och kastar man en än så ytlig blick i Lombroso’s
förbrytarealbum[3], så fordras det sannerligen icke något öfverdrifvet
känsligt sinne för det normala eller sköna i naturen, för att rygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
