Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det gäller den akuta brottsligheten och dess bestraffande,
äro väl numera också de flesta kriminalister och psykologer ense,
att de korta frihetsstraffen äro ett oting. Att det emellertid
icke kan gå an att här helt enkelt låta straffet falla, är tydligt;
en sådan eftergifvenhet från statens sida skulle icke undgå att
slappa rättskänslan hos den, som förbrutit sig, och å andra sidan
lätt nog låta den tanken uppstå och rotfästa sig, att »en gång är
ingen gång»; gränsen mellan brott och icke brott, straffbart och
icke straffbart skulle lätt nog kunna utplånas. Det energiska
ogillandet från samhällets sida, som ligger i straffet, får därför
icke förfalla eller för mycket försvagas (Thyrén — jmfr ofvan
Lombroso!) En ersättning af de korta frihetsstraffen har man
sökt erhålla uti bötesstraffet med graderad skala alltefter inkomst
och förmögenhet — uti några länder ända intill 15,000 kr:s
böter, med eller utan skadeersättning därutöfver —, uti
kroppsstraffet, uti ådömande af strängt arbete under kontroll, i
arbetsinrättning, i det fria etc.
Framför andra substitut är det dock den s. k. villkorliga
domen, som den moderna lagstiftningen börjat använda i st. f.
frihetsstraffen, för att »på en gång såvidt möjligt skona
brottslingen och ändock i vederbörlig grad beakta allmänpreventionen»
(Thyrén): Man vädjar till hans bättre människa och öppnar
utsikterna för honom att genom behärrskande af sina lidelser
kunna uppnå ett handgripligt resultat, straffets fullkomliga
bortfallande; man gifver honom en sporre, lika verksam till
förbättring, som det klubbslag därför är hinderligt, som dömer till
inspärrning, och sålunda »märker» för lifstiden; för brottslingen
själf framstår det — låt vara genom en lätt begriplig psykologisk
illusion! — såsom en helt annan sak att dömas till ett straff,
som icke verkställes, än att verkligen straffas: att såsom
brottsling ställas inför domstol, ransakas och höra straffdomen öfver
sig förkunnas, är dock utan tvifvel i och för sig en veiklig
katastrof i en sådan människas lif. Att denna dom — i vårt
land tillämpad i form af villkorligt straff — är en form af rättslig
reaktion, som har ett högt uppfostrande värde, är redan af praxis
bekräftadt.[1] En viktig faktor vid densamma är dock — påpekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
