Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bylund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kan blåsa flöjt med en näverbit på tungan —
»Källan sprang» och »Fall, lätta snöflock, fall!» och
»Då böjer blomman sin späda stängel».
Bylund tillhör Harön. Han har rest i trakterna
i minst 20 år, och det är ungefär lika länge sen han
tvättade sig. Hans händer äro kolsvarta med
kopparglans i dagrarna, litet ljusare på insidan. Och hans
ansikte är ett gott resultat av Roslagens och Ålands
havs sol, vind, tjära, rost och sot, aska, flott,
saltvatten och jord.
Jag kommer ner till bryggan och ser Bylund
betäckt av flugor och knott. Över hans gapande mun
svärma flygfäna och vila ibland på hans ögonlock,
näsa och grånande skäggstubb. Jag längtar efter att
förbarma mig över honom och hojar till: — Bylund!!!
Bylund!!! Vakna ett slag!!!
Bylund sätter sig upp, yrvaken, glirande mot mig
och solen.
— Va är’e om? Faen, hon håller ju inte
styrfart! Var faen ä käringen? Va ä du för en jävel?
Koss i Jisse namn, ä dä Engström! Ja rakt som
lura till ett slag. Fy faen, va ja ä tossti!
Bylund högg skopan och fyllde den med en del
av Ålands hav.
— Dä här rensar tarmarna, ska han tro,
Engström! Men var faen ä käringen?
— Bylund, var tacksam mot frun, för hon har
klarat Bylund i många väder! Titta för resten, där
går hon och hyr sommarnöje åt Bylund — där på
andra sidan viken går hon och stökar utanför
Karlssons sjöbod. Bylund borde vara tacksam mot henne!
— Ja, Engström, ja ä ett as, ett dubbelpipigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
