Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j()Ö
hvilka sväfva, såsom det synes, öfver en krona, häntyda
på en närmare förening emellan Danmark och Sverige.
Hade denna föreställning en hög ålder, kunde deri
betraktas listen och ilskan, som, ehuru nära förenade, icke
tåla att se hvarandra i ögonen. Perserne symboliserade
Ahriman eller mörkrets ande med en drake91). Men
rättare torde dock här kunna i nämnda fall anföras, att
ormen är symbol af syndafallet, och att den gamle
ormen eller draken ofta föreställer den onde anden i
Johannes Uppenbarelse. Tertullianus säger om dufvan och
ormen, att den förra är den gudomliga fredens härold,
men den sednare det gudomliga belätets röfvare.
Låtom oss nu skärskåda kyrkans inre bildverk. En
jätte Finn skall, enligt urgammal sägen, byggt kyrkan åt
S. Laurentius. Dermed förhåller sig på följande sätt.
Medan kyrkan stod under byggnad och medel saknades
till arbetets fortsättning, erbjöd sig jätten att fullborda
detsamma mot vilkor, att helgonet skulle utleta hans
namn, eller i annan händelse gifva honom sol och måne
eller sina båda ögon. Detta tillbud antogs. Då kyrkan
snart nalkades sin fullbordan, gick S. Laurentius
nedtryckt af oro och villrådighet utom staden och lade sig
till hvila på en hög. Han hörde der ett barn gråta,
hvafünder modern sade: Tig stille sönnen min, i stæd
kommer Finn fader en din og skal g«rre cVg sol og maane
at lege med eller begge S. Lauritzes öyen. Då någon
tid derefter jätten fordrade sin betalning, ty kyrkan var
nära färdig, svarade S. Laurentius: Finn cjag gifver dig
ingen betalning förr än kyrkan är färdig, tro du mig.
När jätten hörde sitt namn, omfattade han liksom hans
qvinna med sitt barn på armen en kolonn i afsigt att
kullstörta byggnaden, hvarpå S. Laurentius genom den
makt, som blifvit honom förlänad från himmelen, för- *
vandlade dem till stenbeläten92). Hänsyftningen af denna
framställning är så påtaglig, att den blifvit i början af
91) Creuser, Svmb. und Mytb. Th. I. s. 724, ö2) Jens LaiirUzött
Wolf, Encomion Regni Daniæ. Kiöbenhaffn, 1654. s. 568—571.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
