Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är lilla Maja som gör det jullikt för oss.
Hon är stor nog till det nu,» sade han varmt.
»Barn förutan blir det ingen jul,» tänkte hon
medan hjärtat svällde af längtan att lära känna och
smeka detta barn, som hon mött i trappan och
tamburen, och om hvars tillvaro hon allt som oftast
påmindes genom ett utbrott af glädje, eller dåligt
lynne, genom tramp af små fötter och bullret af
tappade leksaker, hvilka ljud, ehuru dämpade, ej
fullt utestängdes af de tillbommade dörrarna.
»Jag tror jag ber att fä anta bjudningen,» sade
hon och kände sig helt lätt om hjärtat när orden
väl voro sagda.
Äfven han kände sig glad och glömde med ens
alla farhågor.
»Julen skall firas på landet. Allra helst på
en stor herrgård,» sade han lifligt och såg bort till
stammodern med lyckliga hågkomsters ljusglans i
ögonen. »En julafton på Grapegården skulle varit
något att bjuda fröken pä. Hela den stora
byggnaden upplyst alltigenom, som för en furstlig gäst.
Och en sådan var ju barnet i krubban — det gjorde
min mor sitt bästa att öfvertyga mig om ... Aldrig
syntes mig heller landskapet, rundt om, så storslaget
som den dagen, eller hemmet en så tryggad plats.
Kreaturen fodrade med dubbla ransoner.
Sädes-kärfvar på alla tak. Fågelkvitter och solglans så
att man blef yr och vild af glädje. Obegränsad
gästfrihet och lust att gifva. Tjänare och herrskap
samlade som jämlikar. Lek i långhalmen, dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
