Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
All klasskillnad och alla skrankor passagerarna
emellan äro upphäfda och utvandrarna lämna
massvis mellandäck för midskepps, i känsla af att de
som hållit till där — och haft det så mycket bättre
under färden — skola ha företrädet också när det
gäller att bärga lifvet.
Medelst päjlrören undersöka officerare och
styrmän hvar läckorna äro att finna och hur hastigt
vattnet stiger. Och deras bekymrade ansikten tala
tydligt nog.
I förmasten ange trenne svarta ballonger att
fartyget är redlöst. Och för att berätta detsamma
dånar ett kanonskott utöfver vattnet, tagande med
sig den lilla återstoden af passagerarnas förnuft och
rådighet.
Fartyget, de många människolifven, ansvaret —
är kaptenens enda tanke. Och de som stå under
hans kommando tyckas inte tänka på något annat
de heller.
Alla ha de vigt sig åt sitt kall och sitt öde.
Mer än en gång ha de haft en hård dust med hafvet
och gått fria. Och för allesammans står det klart
att deras sista hvilorum kan — eller skall — blifva
hafvets botten.
Pistongerna ha slutat sitt arbete. Genom de
öppnade ventilerna bolmar ångan ut — tjutande,
hväsande, skrämmande likt domsbasunen.
Och under tiden springa de skräckslagna
passagerarna af och an, utan mål och utan att tyckas
känna eller minnas hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
