Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fara sjöledes te Djupvika först å så öfver Hamna,
kan veta.»
»Hamnen? Med fårja då, eller...?»
»Hamna, sa ja. Där lär en inte komma långt
mä nån sorts farkost inte. En får allt åka eller gå,
å änna kuslit ä de, för husa ligger å letar ätter
hvarandra å åkerlapparna mä, så pass di ä. Fåra
står sej godt, men di andra kräka får allt se sej
om ätter grässtråna, å mänskera sliter värre än
dragoxar, som sanningen ä. En ser ju en bit å 3jön
iblann, men de hjälper inte stort. Ja skulle ble rent
konsti å te å bo där.»
»Och där ligger läkarebostället?»
»När en får kommet öfver Hamna, ja, å ner i
dalbotten. Där växer så de sjonger om et, å långt
te stranna ä de inte heller. Men längen lär han
inte göra’t, våran doktor. Resera ä för styfva, ska
sia, bå te sjös å lanns.»
Det stränga vintervädret hade gifvit med sig,
och ingen anledning fanns att hålla Bengt kvar,
hvilket för öfrigt skulle varit rent omöjligt.
Han var led på att se hustak och intet annat,
sade han. Tyckte också, att stenhuslängorna liknade
fängelsemurar, och att gatularmet med des3 skrammel
och olika låtar gjorde honom hufvudyr.
Det stundade dessutom till jul, då fisket
af-stannar — liksom till alla helger — och hvarje
man i de olika båtlagen är hemma hos sitt, där
det är skick och sed att gå ur hus i hus för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
