Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fullfårdit. Det vore hårdt å ha gjort’et
för-gäfves, kan tänka.»
Han satt och slog med den knutna handen i
klippan utan att veta om det.
»Så värst möt å bju på, ä de inte, men ja dricker
inte å lofvar å bli go mot dej.»
Det ryckte och drog kring hennes läppar som
af återhållen gråt.
Han grep efter en bred guldring, han hade i
västfickan, men innan han fick upp den, drog hon
fram en trådsmal ring med ett hjärta på, som hon
burit på ett band kring halsen, och visade honom den.
Något annat svar behöfdes ej.
Han kände det, som om ett klubbslag på en
gång träffat både själ och kropp.
Hon började gråta, först tyst, sedan allt
hög-ljuddare, men han satt och stirrade utåt hafvet och
märkte det ej.
»Hvem ä de,» frågade han tungt.
Hon gaf intet svar.
»Ja vell veta’t.»
»Bengt,» snyftade hon viljelöst.
Det är så, att sjö- och fiskefolket ute i
skärgården vanligen bildar liksom ett enda stort
brödra-lag, och att den ene ogärna gör den andre något
ondt. Kommer så blodsbandet till, ställer det ännu
större kraf — äfven där hjärtelaget ej är med.
Att gå i vägen för sin egen bror kan ej falla
någon in.
Han reste sig som för att gå men blef stående,
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
