Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon i hennes öra, »jag blir sjuk annars.» Hon var
blek och såg trött ut.
Det fanns en trappa, hvilken ledde upp till
några på själfva skyddsmuren placerade bänkar, och
dit upp togo de vägen. Elin förut och Hedvig
dröjande, liksom väntade hon på ytterligare sällskap.
Här uppe, där horisonten var fri och alla färger
kommo till sin rätt, var sceneriet hänförande.
Hedvig drog en djup suck.
»Ä fröken lessen,» frågade Elin.
»Ledsen och glad på samma gång. Du vet man
kan vara det,» svarade Hedvig, medan tårarna stego
henne i ögonen. »Per är det nog han också, när
han tänker på dig,» tillade hon.
Elin svarade lika litet nu som eljes, då Hedvig
talade med henne om mannen och om allt hvad
vackert, framtiden skulle bära i sitt sköte.
De tego båda, ty nu kunde Hedvig ej tala, bara
ängslas, vänta och fråga sig, om denna afton skulle
gå henne ur händerna, utan att hon fått säga Rolf
ett vänligt, försonande ord.
»Han såg, att jag gick hit upp, och kunde ha
kommit efter,» tänkte hon.
Solar och större fyrverkeripjäser omväxlade med
romerska ljus och raketer, men hon ägnade dem
hvarken ögon eller tankar.
Någon gick i trappan, och hennes ögon
förklarades af en glans, som kom Elin att undra.
Det var RolfI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
