Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är den onde som smyger omkring i byn.
Vad skulle det annars vara? viskade de äldre.
Alltemellanåt kom en våldsam vindstöt och
virvlade upp tjocka gråa dammoln över fälten. Himlen
överdrogs med moln, stumma kornblixtar ljungade.
Och säd och lövkronor susade så sällsamt klagande
för var il som kom. Boskapen, som inte drivits i
bet, råmade av hunger vid de tomma krubborna,
och människorna drevo rolöst omkring. Då höjdes
plötsligt ett anskri:
— Kosackerna! Kosackerna!
En hel sotnia kom galopperande och gjorde halt
på kyrkbacken. Officern befallde att hela byn skulle
kallas samman, och då alla voro samlade reste han
sig i stigbyglarna och ropade barskt:
— Till i morgon måste all säden vara slagen och
förstörd. I morgon bitti måste också alla invånarna
med boskap och hästar vara färdiga till uppbrott.
Med ett förtvivlans skri kastade de sig alla till
hans fötter, kysste hans stövlar och hästens hovar
och bönföllo om förbarmande. De hörsamma lovade
han full gottgörelse för alla förluster, de tredskande
hotade han med nagajkor och hängning, och därpå
red han sina färde.
Det blev långa timmar av gråt och namnlösa
kval. Tårarna flödade i strömmar. De kastade sig
framstupa för helgonbilderna och tiggde om
miskund. Det var som om det legat en döende i var stuga,
hela byn över hördes bara snyftningar och
jämmer. Vart hus klagade för sig, var apelgård skalv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
