Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsessans läppar icke vemodsdrag,
och irra hennes ögon ej, likt stjernfall,
kring älskaren, i regellösa hanor?
Du sjelf, är du så butter ej, så blek,
som lefde du på elfvekost, der dagg
i hvardagslag är den förnämsta födan?
Jag ger er en god dag och reser hän
till Patagoner och Hyperboreer!
LAURA.
Så res!
ZEPHYR.
Ja, till och med bland dessa sista,
i Astolfs forna rike just, man ser
ej halft så vresig ut, som du —
LAURA.
Vid Nyx!
om du förpratar dig så engång till,
jag svarar för, så sant jag Laura är,
att du skall landförvisas, väderhane!
ZEPHYR.
Vid Styx! min mammas ed, så god som din:
har jag försagt mig — säg då blott, hvari? —
LAURA.
Har du ej tusen ting att sladdra om,
förutan just om pligt, och år och riken? —
Tänk efter sjelf! Begrip och släpp mig lös!
ZEPHYR.
Nej, sannerligen än . ..
LAURA.
Odräglige!
ZEPHYR.
Ditt ansigte försmår att längre likna
en mask, till skrämsel blott på narri buren;
det redan all sin fägring återtar —
var nådig och var vacker, bästa Laura!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
