Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom strax! — »Äh ja!» —
Med ax! — »Ja, ja!»
O tid af gyllne skörd!
FOGDEN
på något afstånd, till egendomsherren.
Nu skall man tro, den slon kan jubilera!
Så går det, när husbonden är för god.
Knappt första slaget klämtade till helgsmål,
förr’n ni befalde mig att ge dem hemlof!
EGENDOMSHERREN.
Låt dem få hvila sig! Min blir ju skadan;
de ha tillräckligt trälat för i dag.
O o
FOGDEN.
Vasserra, nej! De orka obegripligt,
de feta slynorna, de axelbreda
dagdrifvarne: nog mins jag er herr far;
i hans tid hade aldrig tacken sång
och tåcket lättingslefverne passerat.
1 stället att försörja dem, som ni,
han tänkte: packet sköter sig ändå,
och nöden kör nog hund i band, och prat
och visor fylla ingen hungrig mage.
EGENDOMSHERREN.
Men jag är inte han, och dermed punkt! —
FOGDEN
lågmält.
-lag menar bara . . . Men jag törs ej säga’t . . .
EGENDOMSHERREN.
livad menar då din klyftighet? Låt höra!
FOGDEN.
Jo, — att den der arfprinsen, som i fjol
var här till middag med er frände Harald,
har genom sitt besök förhexat er
till idligt grubbel på oegennytta,
på folkets vård och adligt husbondsinne.
EGENDOMSHERREN.
Du gissar kanske sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
