Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetandet. Jag hade tagit dit den del av min skivsamling som
fanns på Omvägen. Resten fanns i Skåne, i Kaffatorp. Hela
denna samling hade jag byggt upp sedan 1940. Blues och politik.
Bessie Smith och Ernst Busch kunde man säga. Jag hade under
kriget övertagit den stora samling jazz, blues, rängelsesånger
och spirituals som Sterling A. Brown skänkt till Gunnar 1941.
Därtill det jag skaffat i Stockholm under kriget; en hel del på
race records från trettiotalet och det jag köpt när vi bodde i
Genève där Nadja gick på Beaux Arts; blues på Capitol,
Vo-gue och även Parlophone.
Det fanns en trångsynthet bland många äldre kamrater i
rörelsen. Jag mindes den väl från Frankrike 1947 när jag sökt
få det franska partiets hjälp att organisera Maxines
framträdanden. Kultur var vad som varit fint bland tyska
socialdemokrater år 1899. Den snävheten präglade mycket av
broderpartiernas kulturpolitik i det socialistiska lägret.
Men för oss var det tydligt att när Muddy Waters sjöng
"Louisiana blues" eller the Spirit of Memphis Quartet sjöng
"Days passed and gone" så var detta en folkets kultur. Rätt
tolkad var Bessie en av de våra. Så som Evert Taube i Sverige
förresten. Det menade vi. Vi hade tagit fasta på det svenska
folkets tradition i Skäran och våra andra folkdanslag. Vi
bildade Avanti, vårt skivbolag - det som Hasse skötte - som en
del av en ungdomlig internationell musikalisk motkraft. Så
arbetade de unga i den progressiva rörelsen i många länder.
Avanti hade en bra lista. Folkmusik från olika kontinenter.
Spaniensångerna från Internationella brigaden med Ernst
Busch. Internationella arbetarsånger på olika språk. Men då
framförallt sådana som talade med vår egen tids tonfall; Ernst
Busch när han sjöng "Ami go home" eller "No Susanna".
Därtill blues och protestsånger från Förenta staterna. Pete
Seeger med "Atom song" och "Woodsboro cotton mill blues"
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
