Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 32 —
naiv själf belåtenhet vände sig rundt om för att
beundras af sina döttrar.
Nu öppnades dörren försiktigt, och »gubben
Penn» syntes på trösbelin. Han och Tullan voro
så lika hvarandra, som två människor kunna vara,
endast att hans näsa var längre och rödare än
Tullans, hans ögon ändå mildare, och leendet
ännu mera rörande barnsligt och strålande.
»Kära flickor,» började han, men Lisbeth gaf
honom ej tid att fortsätta.
»O, pappa, ser du ej, hvad mamma är
vacker!» utbrast hon, i det hon klog ihop händerna
och höll dem framsträckta mot fadern.
»Jo, visst, det har jag sett i tjugufem år -—
jag menar, hon är alltid vacker. Men kära barn,
vagnen har väntat en kvart, och Lisbeth står
ännu i underkjoten.»
»Var lugn, papsingen lilla, jag »ska’ nog
klara hyskan, jag! Se så... inom fem minuter...
akta dig, gubbe lilla, så jag inte hinner ner före
dig!»
Hon rusade fram till spegeln, drog ett sista
tag i håret, grinade Itill åt bilden i spegeln och
kastade på isig klädningen, under det att Tullan
flög af och an för att leta reda på solfjädrar,
handskar och näsdukar eller föll på knä och fäste
upp en våd, som hängde ned på Dora£ eller
Lisbeths klädning.
»Vi få ej låta pappa vänta!» upprepade hon
därunder oupphörligt, ifrigare och ifrigare för
hvar gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
