Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 37 —
till dessa lyckliga, som fängsla och bedåra, utan
att man egentligen förstår hvarför.
Och Lisbeth hade af andra $käl inte tid att
tänka på någon annan än sig själf. Nyfiken och
spejande såg hon sig omkring, där hon stod med
sin gängliga gestalt litet framåtlutad och
bitande i solfjädern. Så många herrar, som omgåfvo
Dora — skulle ingen be att få en dans af henne,
skulle ingen bli kär i henne? Och kinder och
näsa började bränna och sticka, och de stora
svarta ögonen, hennes enda skönhet, fingo ett mer
och mer oroligt och förtvifladt uttryck. »Är det
möjligt, ,att ingen tänker bjuda upp mig, utan
bara Dora — vet de då inte, att jag dansar
mycket bättre... Dora dansar klumpigt... o, om de
bara ville försöka, om die bara visste, hvad jag
dansar bra» — och hon hoppade ofrivilligt till
"ett par gånger — »o, himmel, jska’ jag nu få
sitta hela aftonen, bara därför att min näsa är
lång — hvarför har Gud skapat pappa med en så
lång näsa, som bara har blifvit alla hans barns
olycka... utom Dora och... O, hvad det är
orättvist... hvad det är orättvist!»
Här fingo emellertid hennes dystra
betraktelser ett lyckligt slut, ty en bekant herre
uppenbarade sig plötsligen vid hennes sida och anhöll
om ien dans.
Lisbeths hela ansikte förvandlades i ett
ögonblick; med strålande ögon antecknade hon första
valsen (och började gnola och hoppa af
förtjusning. Nu fanns icke mer några bekymmer; snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
