Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
ver henne, »18-åringens och 35-åringens Vägar
kanske ändå kunna sammanfalla?» tillade han med
ännu lägre röst.
Hon svarade ej; hon valde blott omsorgsfullt
ut den vackraste blomman i buketterna och
räckte honom den med ett lyckligt, triumferande
leende.
Han tog den häftigt, gjorde en rörelse, $0111
om han velat kyssa blomman, och gömde den
därefter vid sitt hjärta. Så lade han armen kring
hennes lif, dansade ett hvarf och förde henne
ut ur salen, in i ett angränsande ensamt rum.
Där bröto alla hans känslor fram; han sade
henne, inte längre i förtäckta ord och dunkla
häntydningar, utan rent ut, hur han älskade henne,
hur hon skulle bli hans lifs goda ängel, hans
glädje, hans sol, hans allt Aldrig hade han
älskat någon som henne, och ville hon ej bli hans
hustru, skulle han aldrig smaka kärlekens lycka.
Hon lyssnade med nedslagna ögon och med
kinder så bleka, som om ett hvitt stoft snöat
öfver den fina, skära färgen.
»Men säg då något — säg något!» utbrast
han slutligen lidelsefullt.
»O, jag är så lycklig, så lycklig,» hviskade
hon med darrande röst.
»Du älskar mig då,» hviskade han och
kramade hennes hand, som han höll mellan gina,
»mig... mig själf... inte assessor Blum, det goda
partiet... utan mig... så gammal och skeptisk...»
»Jag älskar... dig,» hviskade hon, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
