Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 —
han tyckte sig i Eugens ord höra något slags
trots mot en rik fars välvilliga inblandning. Fru
Blum suckade och jskakade ånyo på hufvudet med
sitt vemodiga leende. Hon förstod på Eugens
uppträdande; hon kände det på den missnöjda,
sorgsna känslan inom sig, så olik allt hvad hon
hitintills erfarit vid sina barns trolofningar, att
här började en rad af ledsamheter och
förvecklingar. Och detta skulle hända Eugen — der^
kloka, fina, sansade Eugen — hur var det
möjligt? Naturligtvis hade han råkat ut för något
riktigt... hon utsade ej ens i tankarna det ord,
som föresväfvade henne.
»Har du inte någon fotografi ^f din... af
din blifvande fästmö att vi^a oss ... ?» frågadei
hon slutligen, alltjämt med samma stelhet, som
hon sökte öfverskyla genom ett leende, som i
stället blef löjligt förbindligt.
Eugen tog fram en fotografi och räckte
modern.
Fru Blum såg en stund ’därpå utan att ändra,
ansiktsuttryck och gaf därefter kortet åt sin man.
»Hvilken liten fuling,» tänkte hon, »ännu ett
skäl att tro, att hon naturligtvis är...» och åter
hejdade hon sig från att uttänka det ledsamma
ordet, i
Kommerserådet fick ett vänligare uttryck vid
åsynen af Doras bild. Den tjusningskraft Dora
utöfvade på männen gjorde isig till och’ med nu
gällande.
»Ett godt och älskligt utsieende,» sade han;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
