Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 54 —
Öfversten fortsatte emellertid sina
betraktelser, gjorde då och då en paus och såg sig
omkring, ifall möjligen någon skulle ha lust att
svara honom, men då intet svar kom, fortsatte han
obesväradt sin monolog. Slutligen utbrast han
tvärt, i det han vände sig mot Eugen:
»Det är sant, min bäste Eugen, ryktet har
börjat tr um peta om dig. Hur är det... är det
bara prat eller får man... jag hade så när jsagt
... nöjet gratulera dig?»
Under andra förhållanden hade Eugen nog
gifvit ett afvisande svar, men han behöfde litet
vänlighet och han kände en obestämd
förhoppning om att få en bundsförvant mot föräldrarne^
stolthet.
»Ja,» svarade han därför nästan hjärtligt, »det
är verkligen så — jag har nyss för pappa och
mamma omtalat min förlofning.»
Under andra förhållanden skulle också
öfverstens svar ha blifvit ett annat, ty han ansåg
giftermål synnerligen ägnade att bereda en mans
olycka, men nu kände han, liksom Eugen, ett
visst välbehag åt att få sammansvärja sig mot
herrskapet Blums dåliga lynne.
»Nå, min kära gosse... jag gratulerar dig
— jag gratulerar dig!» utropade han och
omfamnade Eugen. »Föremålet behöfver jag ej
fråga om. Min Filippa,» alla öfverstens tjänarinnor
— och han bytte dem ofta — måste förbinda
sig att bära detta namn, sålunda hade han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
