Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
Ändtligen korn, till öfverstens förnöjelse och’
till allas lättnad, betjänten och förkunnade, att
teet var serverat.
Men då sällskapet slagit sig ned vid
salsbordet, och fru Blum tankspridd räckte öfversten
en kopp svagt te, som hon hällt i en icke
uppvärmd kopp, då förstod Öfversten att det stod illa
till. Något sådant hade aldrig förr händt, icke
ens den kvällen, då fru Blum fick underrättelsen;
om att hennes far dött af slag, och då
öfversten med litet oro tog emot koppen ur hennes
hand. Men då var teet lika starkt och godt som
vanligt. Nu däremot... Den stackars öfversten
svalde och gjorde en grimas, men vågade
ingenting säga. Han kände blott fen obestämd lättnad
vid tanken på, att det icke i huset fanns flera
ogifta barn, som kunde komma med sådana här
obehagliga, uppskakande nyheter...
Öfversten hade den grannlagenheten att gå
ovanligt tidigt, så att Eugen en stund blef ensam
med sina föräldrar. Fru Blum kände
samvetsförebråelser öfver den köld, hvarmed hon mött Eugens
meddelande och försökte därför att visa honom
ett intresse, som hon icke kände.
»När tänker du eklatera förlofningen?»
frågade hon med låg, mjuk röst och hufvudet litet
på sned.
»Om söndag.»
»Ja, min käre son,» började kommerserådet,
»jag anser det för min faderliga plikt...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
