Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 —
digare hållning, för att om en stund återigen
börja gnola och på samma sätt hejda sig.
Hon hade mött icke mindre än två herrar,
med hvilka hon blifvit bekant på senaste balen,
och bägge hade tagit ^f sig hatten för henne
på ett sätt, som... Ja, det var icke möjligt
annat, än att de bägge två förälskat sig i henne...
Så som de sett på henne, gladt, strålande, och
ändå djupt allvarligt... just som man skall se
på en ung kvinna, hvilken man på en gång
högaktar och älskar...
Då hon kom hem, var hon vid sitt mest
uppsluppna lynne. Det var som om någonting
skrattat och hoppat och dansat inom henne, hon
kände ett oemotståndligt behof att på något sätt
ge utbrott åt sin lifsglädje.
Hon fann alla familjens yngre medlemmar
samlade i hvardagsrummet; småbröderna hade just
slutat sin frukost, Tullan och Vivan pratade och
gjorde ingenting. Endast Dora syntes ej till.
»Här ska’ ’nojsas’,» tänkte hon, medan hon
kastade af sig kläderna i tamburen och kom in
till syskonen.
»Goddag, kära ni!» sade hon och tog på
sig en allvarlig min, »kan ni tänka er hvad som
händt mig ute?»
»Nej, hvad då?» undrade alla omkring henne.
»Jo, jag satt nyss i en spårvagn, och då fick
jag höra två fruar, som talade fransyska och det
lät alldeles så här: kla kla-kla-kla-a 1 ors...
kla-kla-kla-alors, alldeles som när höns kackla, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
