Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 73 —
»Men tar det då aldrig slut med Blumar,
hu då, där kommer återigen ännu en familj! Jag
vet inte hvad det där oändliga tåget är likt... men
något rysligt är det... jag blir riktigt rädd ... det
är som tom man skulle öfversvämmas... Och
hva’ de ä’ feta och gödda allesammans... alldeles
likadana magar på hvarenda herre... Hvad de
måtte möja sig!... O, hvilken rad, mamma,
pappa. .. barn... precis på samma sätt kommer de
in och hälsar, som pm de gick i sömnen. O,
Tullan ... Tullan ... här skulle jag förvandlas till
saltstod... jag känner redan, hur mina
fingerspetsar börja stelna...»
»För ,all del tyst... Lisbeth ... skratta inte...
de ser på oss... jag ber dig... för Doras skull.»
Och Tullan blickade ängsligt omkring sig;
hon tyckte att det var som om dussintals
föraktfulla blickar riktades på henne och Lisbeth. Men
det garins inte en enda af hela sällskapet, som
ens ,såg åt de bägge fula, enkelt klädda flickorna.
Slutligen fick Lisbeth förnya bekantskapen med
Fanny Bergenstierna, den unga flicka hon
träffat på isen i julas, och då blef hon genast vid
ett mindre satiriskt lynne. Fanny presenterade
henne och Tullan för den öfriga ungdomen, och
snart pratade och skrattade hon som vanligt.
Middagen ^aflöpte stilla och enformigt och
utan möjlighet till anmärkning i fråga om utsökt
mat, (dyrbara viner och snabb uppassning. Det
öfliga .antalet förlofningsskålar fylldes, men ingen
entusiasm störde ens för ett ögonblick den hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
