Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 11 —
på att kväfvas af lycka, de rodnade och
bleknade om hvartannat, ryste af förtjusning, då
Doras toner svällde ut i salen, och sågo sig omkring
med blixtrande ögon, liksom hade de velat säga:
»Detta är v å r syster... vår älskade Truda Vide
.... vår prinsessa... vår, vår älskling!» Och
fru Hjort grubblade öfver, hur hon på ett fint
sätt skulle kunna låta familjen Blum förstå, att
Dora ärft sin talang från henne.
Doras sång hade brutit stelhetens förhäxning;
sammanvaron slutade på fett helt olika sätt än
den börjat, kommerserådet, som rest mycket och
hört de flesta »europeiska sångerskor af rang,
resonerade vänligt och nejdlåtande med Dora om
olika sångsätt och fruarna j familjen räknade genast
ut, hvilken angenäm förströelse Doras sång
skulle bli på deras tråkiga supéer och middagar.
Alla voro således i den bästa stämning, då
man vid 10-tiden sade farväl och skildes åt.
Men då familjen Hjort kom hem, och Eugen,
som följt med dem till deras port, lämnat dem,
då brast Lisbeths återhållna munterhet lös. Det
hjälpte ej att »gubben Penn» varnande ropade
»tyst — tyst»; frredan de gingo uppför trappan
och in i tamburen och salongen, pratade och
skrattade hon högt, alldeles som om hon måst skaffa
luft åt sina lungor.
»Hvad i all världen är det likt!» utropade
hon gång på gång, »det är så likt någonting.
Men hvad är det... jag lägger mig icke förrän
jag har fått tag i det. Jo ... nu ... nu har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
