Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 89 —
och sina mörka ögon och omkring sig
guldskimret från solnedgången!
Emellertid fick hon en god stund leta efter
nyckeln till båten; slutligen lyckades hon hitta
den i ett litet lusthus vid stranden.
Glad och belåten löste hon kedjan, lade
årorna i deras klykor och rodde ut på sjön. Under
tiden improviserade hon alltjämt:
Truda Vide, Truda Vide o. s. v.
Hon sjöng så att hon väckte en flock
änder, som hastigt sköto upp ur vassen och flögo
öfver sjön. Då blef hon utom sig af hänförelse,
ställde sig raklång i båten, med armarna
utsträckta och sjöng ännu klarare:
Flyg, mina vackra fåglar!
Flyg, du hvita svan!
Långt, långt bort till sagornas land,
Jag hinner er nog en gång ...
Och hon satte sig ned och rodde
sjungande framåt, utan att tänka på tid och rum, rodda
som om hon velat följa fåglarnas flykt, eller nå
de guldskimrande molnen därborta i väster...
Emellertid hade tant Regina, sedan man
’druckit kaffe och likör på terassen utanför slottet,
inbjudit sina gäster till promenad i trädgården och
parken. Först gingo fröken Regina och
prostinnan, och så de öfriga gästerna två och två, ty
liksom tant Regina tyckte om parlamentariskt skick
vid bordet, så ville hon vid promenaderna ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
