Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 97 —
önskade få ge dig det här lilla minnet, som du
skall bära i morgon på din bröllopsdag. Jag har
gifvit en liknande gåfva åt alla mina barn, då de
stodo vid vägskälet mellan det förflutna och
framtiden. Det är en sinnebild af det nya band, som
nu knytes mellan dig och mig — det bandet
som för alltid fäster dig vid vårt hem som en
älskad dotter.»
Hennes låga stämma kunde ej ens nu släppa
sitt förbindliga tonfall, men den darrade lätt, och
under det hon kring Doras arm knäppte det
dyrbara smycket och slöt den unga flickan i sina
armar, kommo tårarne i hennes ögon. Dora blef
mycket rörd och förlägen, men ännu meta
förtjust åt armbandet, hvars stenar glittrade så
vackert på hennes hvita arm. Hon tackade, såg på
smycket, gjorde ett utrop af beundran, men visste
för öfrigt ej hvad hon skulle säga.
»Och så, min lilla Dora,» fortfor fru Blum,
i det hon satte sig i soffan, och drog Dora ned
bredvid sig, »ville jag säga dig några ord om
din blifvande make. Du vet att alla män ha
sina egenheter och att det är hustruns plikt att,
så vidt möjligt är, rätta sig (därefter, för att
därigenom göra hemlifvet ljust och gladt, både för
honom och för sig själf och för de uppväxande
barnen. Icke sant?»
»Jo-o,» svarade Dora, ehuru hon egentligen
icke alls förstod, hvarför just mannen skulle ha
»egenheter», som hustrun vore pliktig att
uppmärksamma.
Math. Roos, Maj- 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
