Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 99 —
der kärlekens och lyckans hänförelse ej kunnat
få. Eugen har, som sagdt, liksom alla män sina
egenheter. Kanske skall hans utpräglade
ordningssinne förefalla dig pedantiskt, men tro mig,
Dora lilla, det är af största vikt för er blifvande
husliga lycka, att du från början tar hänsyn till
hans önskningar i det fallet. Låt honom aldrig
vänta på någonting — ha alla måltider i ordning
på slaget — gör det från början, min snälla vän,
så blir det en vana hos dig själf, och du skall
få se hvad det kommer att bidraga till er lycka.
Jag vet mig aldrig under vårt fyrtioåriga äktenskap
ha låtit min make vänta på en måltid, och jag
vågar säga, att vi varit ovanligt lyckliga.»
Fru Blum blef ännu mera rörd, hon
sammanpressade sin lilla fina mun till ett svagt streck,
och den kalla, milda blicken i hennes stora ögon
skymdes af tårar. Dora satt och betraktade
henne och tänkte, att om man kunde räkna
rynkorna vid hennes ögonvinklar, skulle man bestämdt
få räkna till tjugo, så små och fina voro de.
Fru Blum lade sin hand öfver Doras,
tryckte den lätt och fortfor:
»Så vill jag äfven påpeka en annan egenhet
hos Eugen. Han har det fogligaste, vänligaste
lynne, som barn var han den snällaste bland
syskonen, men — det finns vissa saker, som ha
förmåga att framkalla en, kanske litet tråkig
retlighet hos honom ... Detta är nog ett arf efter
hans kära pappa, han kunde ibland af de
största småsaker låta störa sitt lynne. Jag brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
