Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
hoppas att du förstår min finkänslighet att vilja att
du skall göra det!»
Dora svarade ej, och Eugen gick sin väg,
för första gången efter deras giftermål utan att
låta misstämningen försvinna i kyssar och
smekningar.
Dora stod en stund orörlig och såg
begrundande framför sig. Så började hon helt plötsligt
att skratta. Hvad Eugen var dum som trodde
att inte hon begrep nationalekonomi! Ack, om
hon blott hade makt, så visste hon nog hur hon
skulle ordna hela saken. Hon skulle befalla
alla rika att dela med sig åt de fattiga, det
skulle inga rika få finnas — och således inga fattiga
heller. Å, hvad hon hade lust att gå och stjäla
i alla gamla snåla »gubbstutars» kassakistor och
så ge pengar åt stackars, snälla fattiga, som måste
gå omkring och tigga! Tänk, om hon hade bara
en liten del af den snåle gubben Blums pengar
— ty han var snål, det hade hon sett på hans
naglar — då skulle hon genast bygga upp
hemmet åt Tullans alla små barn, som nu gingo där
och väntade på hennes vård och kärlek, bara
därför att man inte hade litet pengar. Och hon
skulle ej förstå sig på nationalekonomi!...
Det blef emellertid mycket litet ändring ’i
matförhållandena; Dora genomförde sitt program med
en list och en seghet, inför hvilken Eugen
stannade häpen, liksom inför ett naturfenomen. Hade
han alldeles misstagit sig på henne? Var det bara
en dum, öfverspänd fantasi, att han skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
