Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131 —
nen, höll vetenskapliga föredrag för Dora,
varnade henne, talade om luftens och rörelsens
inverkan på fostret o. s. v.
»Men jag känner mig så trott,» klagade Dora.
Fru Blum log ett sötsurt leende. Hon
tyckte ej om att människor klagade öfver trötthet
eller sjukdom; hon fordrade af andra samma
stoicism i lidandet, som hon själf utvecklat. Och hon
beskref, hur sjuk hon varit under alla sina
barnsängar, och hur hon ändå hållit sig uppe,
aldrig försummat en enda hushållsdetalj, hon
talade om bröstbölder, blodpropp o. s. v. ända tills
den stackars Dora blef alldeles likblek och
stammade: »Snälla mamma, säg ingenting mer...»
»Där ser du mitt barn,» svarade fru Blum
med en öfverlägsen, medlidsam ton, »du förmår
inte en gång att höra talas om hvad jag, midt
under arbete och omsorger för mitt stora hus,
måste bära utan klagan, utan att ens med någon
tala därom. Men det gick... det går alltid ...
vi kvinnor måste lära oss att fördraga, att
öfvervinna oss själfva... Och ju mera vi Öfvervinna,
dess starkare bli vi. Försök därför, min kära lilla
Dora, att inte ge vika för din trötthet... låtsa
inte om den, sköt ditt hus som Vanligt... gå
ut och promenera — låtsa som om du vore
alldeles frisk...»
»Jag skall försöka...»
Men då fru Hjort sedan kom till henne,
berättade hon klagande och utförligt om alla de
fordringar svärmodern ställde på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
