Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
våning, dit de flyttade efter Majs födelse, fyra
små sängar med fyra små flickor stodo bredvid
hvarandra.
»Ser du, vi får bara flickor,» sade Dora
skämtsamt, »är jag kanske inte en snäll och
tillmötesgående hustru?»
»Jag vet mig aldrig ha uttalat någon
motvilja mot individer af mitt eget kön,» svarade
Eugen på samma sätt. »Det där är något slags
tvångsföreställning hos dig. Men det är bra som
det är — jag vill inte byta bort någon af våra
små prinsessor.»
Dora tillfrisknade fort efter sina barnsängar,
allt gick lätt och normalt, men hon plågades
fortfarande af trötthet, en naturlig följd af de
själens och kroppens ansträngningar, hon vid så unga
år måste utstå. Det sprudlande och lefnadsfriska
hos henne var liksom dämpadt, i hennes blick
hade uppstigit något af detta fjärrskådande
uttryck, som förr blott fanns då hon sjöng, och
som talade om, att nya känslor och tankar hade
vaknat till lif.
Äfven Eugens utseende hade småningom
förändrats, det skimmer af lycka, som under första
tiden af hans äktenskap legat öfver de allvarliga
dragen, var slocknadt, han hade fått ett nytt veck
mellan ögonen, och allt oftare och oftare kom
där ett retligt tonfall i hans stämma.
Hans vackra föresats att aldrig säga hårda
eller ovänliga ord åt Dora hade mycket snart
dunstat bort. Då han såg allt slarf, som ökades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
