Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 158 —
hvilken kläm! Om han mist två af sina barn,
kunde han ej haft skarpare uttryck...
Hon såg upp med sina fuktiga ögon och
en plötsligt påtvingad allvarlig min. Han hade
ej alls lyckats träffa den rätta strängen i hennes
hjärta. Hans högtrafvande patos, som han
sammanställde med sådana struntsaker, som att
middagen ibland ej var precis, eller att ett band gåtf
ur en af barnens kjolar, fann hon uteslutande
löjlig. Och det var icke bara löjligt, det var
också tyranniskt, att så där jämt bråka med henne
om allt möjligt, han visste ju hur trött och
öfveransträngd hon var. Det är lätt för mannen att
hålla moralpredikningar, han skulle få känna på
litet, hur det är...
»Jag ska’ försöka,» svarade hon och skrattade
till.
Han fråg på henne tvekande och undrande.
Nu 50m ofta visste han inte riktigt, hvar han
’hade henne. Utan att säga något mera, reste
han sig upp, nickade åt henne och gick ut.
»Han /är komisk,» tänkte Dora, då hon blifvit
ensam, .»han borde sannerligen ha ägnat sig åt
scenen, i den högre stilen naturligtvis... ’lider’
— ’lider’.
Plötsligen kände hon ett sting af
samvetsförebråelse.
»Jag ska’ i alla fall försöka bättra mig —
jag ska’ inte bry mig om, att jag tycker hans
och familjen Blums pedanteri är löjligt... för
honom är det lifvets patos... mer än hustru och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
