Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
hade den där minen på sig, »har något ledsamt
händt dig?»
»Ånej,» svarade Eugen kort, »men min hälsa
har inte varit bra på senaste tiden...»
Och efter ännu några likgiltiga och osanna
ord gick han vidare.
Ett bittert leende drog öfver hans läppar.
Hvad ändå lifvet är eländigt smått! Hur det med
sina tusen polyparmar suger ens finaste och
ädlaste känslor in i sina tarfliga formel! Hvad skulle
vännen månne ha sagt, ifall Eugen för honom
berättat sina tankar, ifall han sagt, att om
middagen ej vore färdig till klockan fem skulle hans
kärlek få en dödsstöt?
Retlig och nervös sprang han uppför
trappan. Där mötte han ett fruntimmer, som
långsamt seglade utför, och han, som annars var
själfva artigheten, hade all möda att lägga band på
sig, så att han iakttog de vanliga
höflighetsformerna, då man mötte en dam. Men just då han
satte nyckeln i låset och bilden af Dora och
hemmet och barnen steg upp för honom, tyckte han
att allt plötsligen ljusnade. »Hvad jag ändå är
dum och misstänksam,» tänkte han, »hvad jag
tar allting tragiskt! Hur kan jag tro, att min
lilla hustru inte skulle göra mig till viljes, då
jag så mycket bedt henne därom, då hon ju
måste förstå allt hvad jag inlagt i den där
skenbart obetydliga saken? Ack ja, jag har nog
varit mycket orättvis mot min Dora.»
Och med betydligt lättare hjärta, med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
