Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 174 —
försedda med längre eller kortare verser. Hela
familjen Hjort blef som en enda yster grupp barn,
då julen nalkades; värdet af julklapparne
betydde ingenting, det gällde blott att få ihop en stor
mängd och att »klämma fram» så mycket verser
som möjligt.
Alla voro vid ett strålande lynne; gubben
Penn »spann» af belåtenhet, som Lisbeth sade,
fru Hjort var litet sentimental, som hon gärna,
blef vid stora högtider, mostrarna och
morbröderna lekte och rasade med barnen, rop och skratt
och skrik drogo som stormbyar fram och tillbaka
genom våningen. Nu var julgranen färdig... nu
skulle mamma spela upp... nu skulle dansen
börja... hurra, hurra! Och man kunde knappast
lugna sig så mycket, att te fick serveras, och
Eugen, efter gammal familjesed, läsa en
julbetraktelse och taga upp julpsalmen, hvarunder
jungfrurna kommo in och deltogo i sången.
Nu var allt det som ungdomen och barnen
egentligen betraktade som blott förberedelser,
öfverstökadt, och själfva julafton började, d. v. s.
alla begåfvo sig in i salongen, stämningen blef
nästan kväfvande lycksalig, man kunde knappast
andas, måste ibland draga djupa, darrande
suckar, pappa satte sig i en bekväm stol, alla
korgarne ordnades omkring honom, spänningen steg
till sin höjd... den första julklappen lästes upp!
Nu gick det slag i slag under skratt och
förtjusning och glädjerop och tacksägelser åt höger
och vänster. Högarna af det Hjortska tidnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
