Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 —
nare, då de stigit upp från bordet, »förlåt mig
de där ovänliga orden jag nyss sade... du vet,
när man blir förargad, säger man saker som man
inte menar...»
»Tvärtom,» svarade han, och hans ansikte hade
orubbligt kvar samma kalla, föraktfulla uttryck
som nyss, »då maji blir ond, säger man just
hvad man tänker.»
»Du Vill då inte förlåta?»
»Kära Dora, jag har ingenting att förlåta. Inte
är det något att förlåta, att du anser mitt sätt
att se på lifvets förhållanden småaktigt och
tråkigt, lika litet som jag behöfver be dig om
förlåtelse, därför att jag tycker att ditt sätt att se
därpå är ytligt och själfviskt. Det är helt enkelt
två lifsåskådningar som brytas.»
Han skrattade kallt och uttryckslöst, strök
henne hastigt öfver kinden och gick sin väg.
Ofrivilligt upprepade hon hans rörelse öfver sin kind ;
hon tyckte att det ej var en smekning hon fått,
utan ett ovänligt, kallt berörande, som hon hälst
ville utplåna. Stora tårar strömmade ur hennes
ögon — hvarför hade Eugen blifvit så
förändrad... hade hon verkligen förtjänat detta?
Fullkomlig, som hans mor, det kunde hon ej
blifva, det hade hon ju sagt honom från början.
Men hon sträfvade ju så godt hon kunde. Han
Isade att måltiderna aldrig voro färdiga i tid, men
det var ej sant... det hände ofta, eller
åtminstone rätt ofta, att de vofd det. Och det var
ej sant, att hon var själfvisk och ytlig. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
