Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 192 —
telser öfver hur upptagen Doras tid var, hur
många intressen hon hade — o; hvad fröken Julia
beundrade en sådan mångsidighet — det var
annat än att bara kunna älska och sköta små barn,
som en sådan där stackare som hon!
Och hon slog upp sina stora ögon till en
oskuldsfull, skälmsk barnablick och skrattade ett
lagt, ödmjukt skratt.
Så fortsatte hon sina berättelser, nämnde
vårdslöst, liksom i förbigående, att det ju var
naturligt att en kvinna med Doras många intressen
måste vara mycket borta från hemmet och föll
sedan in i en allvarlig ton, som om hon först
nu kommit till det väsentliga hon ville säga:
»Tänk, hvad lifvet ändå delar olika! Hur
mycket saknad har jag inte kännt öfver att
redan vid sexton års ålder få afbryta mina studier...
jag tänkte det skulle bli så annorlunda... min
fars ställning Var ju sådan, att jag också kunde
drömma om att få ha några egna intressen.,.,
så måste jag ut och förtjäna mitt uppehälle...»
»Men det är ju frökens största glädje att ha
små barn om hand,» invände Eugen.
»Ja visst!» utbrast hon lifligt, »ty det är
någonting som tillfredsställer mitt hjärta, och det
är ju ändå det största och djupaste af allt. Det
andra, det var en annan fråga det. Tror
expeditionschefen att någon kvinna kan bli en
verklig mor, utan att först vara en helgjuten
personlighet?»
Eugen skrattade. Hon talade med ien öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
