Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197 —
En eftermiddag, då Eugen och Dora just skiljts
åt ioch Eugen gått in i sitt rum, knackade det
försiktigt på dörren, och då han tämligen barskt
ropade »stig in», visade sig i dörröppningen
fröken Julias bleka ansikte med de half slutna ögonen.
»Förlåt mig,» sade hon skyggt och ödmjukt,
men utan blyghet, »förlåt att jag så här stör
expeditionschefen. Men jag fick i morse bref från
min stackars mor — hon är sjuk och behöfver
hjälp... jag skulle skrifva till henne nu och
skicka jliitet pengar — — men jag glömde be fru
Rlum innan hon gick ut... jag törs väl ej be
expeditionschefen i stället?»
»Jo, naturligtvis, mycket gärna,» svarade Eugen
förvånad. »Det gör mig ondt att höra att
frökens mor är sjuk, måtte hon snart bli återställd...
Hur mycket önskar fröken?»
Han öppnade en låda och tog fram pengar.
Hon såg förbryllad ut, alldeles som om hon
inte vetat hvad hon skulle svara.
»Jag mins knappast hvad jag har rätt att
få,» sade hon med samma skygga leende, »jag
är verkligen ledsen att jag glömde be fru Blum,
innan hon gick... men hon kommer alltid sä
sent hem fredags afton, och jag ville ha af
brefvet så fort som möjligt... norrlandsposten går
tidigt på morgonen.»
Hon sade detta tankspridt, och såg ut som
om hon på samma gång djupt begrundade, hur
mycket hon ännu hade kvar af sin lön.
Eugen kände sig oangenämt berörd. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
