Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
på samma sträfva sätt och med samma pinande
känsla af att han förnedrade sig själf.
»I så fall gjorde jag det, som sagdt, utan
att alls tänka därpå,» svarade Julia med värdigt
allvar, »jag antog att det var någon
öfverenskommelse mellan herrskapet, att när
expeditionschefen var borta, gick fru Blum på sitt håll. Men
det där är en sak, som inte det minsta angår
mig, och som jag inte alls reflekterar öfver. Jag
tänkte uteslutande på hur jag skulle kunna få
pengar till min stackars mor.»
Hon gjorde en böjning på hufvudet och gick
ut med en snabbhet, som ville hon låta förstå,
att det där var frågor, som hon hälst sluppe
höra.
Eugen satt länge kvar vid sitt skrifbord och
tänkte och grubblade. Mörka, misstänksamma
tankar stego upp inom honom. Doras bild skymtade
förbi; hon log sitt mest tjusande leende, hennes
kinder flammade af hälsa och fägring, den
fylliga gestaltens linjer aftecknade sig i hans fantasi.
Han jämförde henne med den bleka, skugglika
varelse, som nyss försvunnit genom dörren. Men
det var ej kärlek. Dora i denna stund ingaf honom,
<Jet var en dof, gnagande, pinsam känsla, hvars
namn ’han skydde att uttala, men mot hvilken han
vanmäktigt kämpade.
Den kvällen grät fröken Julia sig ej till sömns,
som hon plägade göra; hon låg vaken halfva
natten och tänkte och såg i mörkret sällsamma
syner. Hvem vet hvad som kunde hända? Lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
